Precis när du trodde att den fettsnåla eran var över bestämmer sig ett spanskt företag för att lansera en avokado med lägre innehåll av fett, en light-avokado.

Då den moderna forskningen inte hittar några fördelar med att äta mindre fett tror jag att jag helt enkelt håller mig till den vanliga feta och mycket godare avokadon, tack!

BBC News: Avocados: Spanish company launches low-fat variety

Den belgiska befolkningen har precis fått ”nya” kostråd, men de ser obehagligt bekanta ut.

Är dessa kostråd verkligen baserad på solid vetenskap – eller helt enkelt omoderna uppfattningar om vad som utgör en hälsosam kost? Dr Zoe Harcombe förklarar.

Tofu, frukt, bröd, potatis, ris och pasta är i toppen på kostpyramiden, inte för att det finns något bevis på att den typen av mat är hälsosammare än inälvsmat, kött, fisk, ägg och mejeriprodukter, utan för att expertgruppen utgick från en felaktig uppfattning om att vissa typer av mat är dåliga och att annan mat därför måste vara bättre. Detta var det grundläggande bristen i de ursprungliga amerikanska kostråden från 1977. Vi talar inte om för folk att de ska äta 55 % kolhydrater i sin kost för att vi vet att kolhydrater är nyttigt. Vi vet inte ens om det är ofarligt i de mängderna. Det är den oundvikliga följden av att tala om för folk att de inte ska äta mer än 30 % fett.

Dr. Zoe Harcombe: Belgian dietary guidelines

Se ett par minuter av föreläsningen ovan. Hela den 34 minuter långa föreläsningen, med svensk text, ser du här med provmånad eller medlemskap:

Borde de fettsnåla kostråden ha införts – dr Zoë Harcombe

Bli medlem (gratis att testa en månad) och du får omedelbar tillgång till föreläsningar, intervjuer, videokurser, frågor och svar, filmer och mycket mera. Du får också tillgång till vårt populära verktyg veckomenyer.

Svaren får du i intervjun här med dr Zoe Harcombe. Man kan lugnt säga att få har gått igenom befintlig forskning om mättat fett så noga som hon har.

Se ett par minuter av intervjun ovan (transkription). Hela den 21 minuter långa intervjun med svensk text och transkription ser du här med provmånad eller medlemskap:

Sluta att demonisera riktig mat – Dr Zoe Harcombe

Bli medlem (gratis att testa en månad) och du får omedelbar tillgång till föreläsningar, intervjuer, videokurser, frågor och svar, filmer och mycket mera. Du får också tillgång till vårt populära verktyg veckomenyer.

Antonio Martinez II pratar om hur försäkrings- och livsmedelsindustrin behöver förändras, och att läkare måste få kunskap. Vi har inget val, folk dör och det kan även göra oss bankrutt. Vi måste inse att nuvarande kostråd har varit ett katastrofalt misstag.

Se ett par minuter av föreläsningen ovan (transkription). Hela föreläsningen med svensk text och transkription ser du här med provmånad eller medlemskap:

Kostråd för vem? – Antonio Martinez II

Bli medlem (gratis att testa en månad) och du får omedelbar tillgång till föreläsningar, intervjuer, videokurser, frågor och svar, filmer och mycket mera. Du får också tillgång till vårt populära verktyg veckomenyer.

Dr Gary Fettke är en LCHF-budbärare som myndigheterna, i likhet med professor Tim Noakes i Sydafrika, har försökt tysta. Allt detta bara för att han har gett sina patienter bra kostråd, som att överviktiga och diabetiker bör undvika kolhydrater.

Som tur är vägrar dr Fettke att låta sig tystas. I vår intervju förklarar han vad som har hänt honom och varför det är en principsak att stå upp mot dogmatiska kostråd.

Se ett par minuter av intervjun ovan (transkription). Hela den 15 minuter långa intervjun med svensk text och transkription ser du här med provmånad eller medlemskap:

Läkaren som inte låter sig tystas – Dr Gary Fettke

Bli medlem (gratis att testa en månad) och du får omedelbar tillgång till föreläsningar, intervjuer, videokurser, frågor och svar, filmer och mycket mera. Du får också tillgång till vårt populära verktyg veckomenyer.

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se.

Sedan 1980-talet har rekommendationerna kring hur bebisar ska introduceras till gluten ändrats fyra gånger, ändå är forskare fortfarande osäkra på hur man bäst förebygger glutenintolerans hos små barn. Kostråden till bebisar visar hur fel det kan bli när forskare slarvar med vetenskapen och underlåter att testa sina hypoteser genom välgjorda vetenskapliga studier.

Nu har SvD publicerat alla artiklar i den granskande artikelserien om olika kostråd som medicinjournalisten Gunilla Eldh och undertecknad har skrivit. I fredags tryckte de våra texter om kostråd till bebisar i tidningen. Den första handlade om rekommendationer kring gluten och rådet att bebisar ska börja äta gluten redan när de är fyra-sex månader. I bästa fall har det rådet saknat effekt, i värsta fall kan det ha bidragit till att svenska barn har fått glutenintolerans onödigt tidigt under livet. Den andra texten handlade om rådet att bebisar som löper risk att få allergier ska undvika allergiframkallande mat. Det rådet togs bort för flera år sedan, men har med stor sannolikhet bidragit till en ökning av allergier bland barn.

Kraven på vetenskapen bakom kostråd behöver höjas
I introduktionstexten till artikelserien menade en del forskare att det är väldigt svårt att skaffa sig en god vetenskaplig grund för olika kostråd genom så kallade randomiserade och kontrollerade studier (RCTs), den form av undersökning som kan bevisa effekter och utvärderar biverkningar. Forskare menar att folk ändå inte följer de rekommendationer som de får, att för många hoppar av studierna och att de är för dyra att genomföra. På så vis rättfärdigar man att olika kostråd är illa grundade.

När det gäller kostråd till bebisar fungerar dock inga av dessa undanflykter. Det hade varit relativt enkelt att testa hypotesen att bebisar kan skyddas mot glutenintolerans om de äter gluten tidigt redan när rådet infördes på 1990-talet. Forskare hade kunnat dela in några hundra bebisar i två olika grupper och ge den ena gruppen gluten tidigt medan den andra gruppen fick vänta med gluten. Istället dröjde det nästa 20 år innan man genomförde de vetenskapliga studier som nu visar att en tidig glutenintroduktion saknar effekt och kanske – i värsta fall – kan ge bebisar glutenintolerans onödigt tidigt.

Samma sak gäller rekommendationer kring matallergier. Under mitten av 1990-talet började man varna för att ge bebisar allergiframkallande mat. Nu – 20 år senare – visar välgjorda studier att man istället verkar kunna skydda bebisar från allergier genom att ge dem jordnötter, fisk och ägg tidigt. Rådet att vänta med mat har sannolikt istället kraftigt ökat risken för allergier.

Slarv med vetenskapen leder fel
Dessvärre verkar inte Livsmedelsverket lära sig av sina misstag. När det gäller gluten har man ännu en gång ändrat rekommendationerna till bebisar. Nu uppmanar man föräldrar att introducera gluten långsamt, men återigen underlåter man att berätta att man aldrig har utvärderat om rådet verkligen har den avsedda effekten.

Kostråden till bebisar är ett typexempel på hur illa det kan gå när forskare slirar utanför den vetenskapliga hjulfåran. De säger sig veta att ett råd fungerar, trots att de aldrig har bevisat att det är så. En gång i tiden var det säkert logiskt att tro att bebisar kan slippa allergier om de undviker allergiframkallande mat, men det visade sig dessvärre vara fel.

Inom oss har vi ett molekylärt maskineri som har utvecklats under miljontals år av evolution. Vi börjar nu ana hur detta fantastiska maskineri fungerar, men det är väldigt mycket som vi ännu inte förstår oss på. Jag tänker att det är dags att vi blir lite ödmjuka inför det faktum att vår kunskap är begränsad. Däremot har vi uppfunnit ett kraftfullt instrument för att ta reda på hur saker och ting fungerar: den vetenskapliga metoden. När forskare följer vetenskapens spelregler gör de ofta överraskande upptäcker; när de slarvar med vetenskapen går de dessvärre alltför ofta i helt fel riktning.

När det gäller kostråd till bebisar tänker jag att det är extra viktigt att forskare gör sitt jobb. Både glutenintolerans och matallergier har en stor inverkan på barns välmående. Ingen ska drabbas i onödan.

—
Ann Fernholm

Tidigare

Stor granskning av kostråd

SvD granskar kostråden

Ann Fernholm

Ann Fernholm är vetenskapsjournalist, författare och filosofie doktor i molekylär bioteknik. Hon är även grundare av Kostfonden och driver en egen blogg.

• Ann Fernholms blogg
• Kostfonden
• Här hittar du Anns böcker

I en tid av motsägelsefulla budskap när det gäller vad som utgör en hälsosam kosthållning, är det svårt att fatta välgrundade beslut om vad man ska äta.

Tack och lov är dr Malhotra här för att vägleda oss. I den här fina artikeln tar han sig an de omdebatterade ämnena socker, mättat fett, kolesterolsänkande läkemedel och modern medicin:

De allmänna kostrådens historia har lärt oss att bara forskning inte är tillräckligt när det gäller att förbättra befolkningens hälsa och att motståndet från mäktiga partiska intressenter måste övervinnas. Men en sak står klar: att en kost fri från processad mat i kombination med regelbunden motion, god sömn, minskad stress och en starkare känskla av sammanhållning kan vara hemligheten till ett friskare och lyckligare liv.

Men’s Health: The fight against dietary misinformation continues…

Är keto, LCHF och annan lågkolhydratkost världens sämsta kosthållning? Ska vi alla följa mer konventionella upplägg, med mycket fullkorn och andra kolhydrater?

Det är vad man kan tro efter att ha läst U.S. News & World Reports rankning av olika typer av kosthållning, som nyligen släpptes.

Det är bara ett litet problem. Rankningen bygger på åsikterna hos vissa utvalda experter, som har sagt i princip samma sak i årtionden. Årtionden som har skådat de värsta epidemierna av fetma och typ 2-diabetes i världshistorien. Dessutom är det olyckligtvis så att vetenskapen (så långt) misslyckats i att bevisa fördelarna med kostråden.

Någonting är definitivt ruttet i den danska staten. Journalisterna och näringsexperterna Gary Taubes och Nina Teicholz vet hur det ligger till. Här är deras senaste gästkrönika i Los Angeles Times:

Varför skulle 25 läkare, dietister och nutritionister i the U.S. News panel välja en kostfilosofi som — hittills åtminstone — har misslyckats? De kan vara fastlåsta i sina åsikter, med stöd av industrin som gynnas av just den kosthållningen, motiverade av en agenda som inte har med nutrition att göra, som djurrättsaktivism, eller också har de helt enkelt vikt sig för bekvämligheten att tänka lika…

Mitt i den världsomspännande fetma- och diabeteskrisen behöver vi inte höra mer från experter som blundar för den senaste forskningen eller som inte kan frigöra sig från 50 år av konventionellt tänkande kring vad som är hälsosam kost. Att framhålla samma kostråd om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat är verkligen en form av vansinne, ännu värre är att det inte gör någonting för att bekämpa ökningen av sjukdom och död. Konsumenterna behöver pålitlig information om hur man äter för hälsa. The U.S. News ”bästa kost” håller inte måttet.

LA Times: U.S. News is wrong about what constitutes the best diet

 
Ytterligare en studie i den eviga striden mellan lågkolhydratkost och fettsnålt för viktnedgång. Först en snabb bakgrund: Läget hittills, enligt Public Health Collaborations genomgång av studier, är 29 segrar för lågkolhydratkost (vilket innebär en statistisk signifikant större viktnedgång).

Antalet segrar för fettsnålt? En stor fet nolla.

Men, det finns också 28 studier som inte visar någon statistisk signifikant skillnad mellan grupperna som studerats. Det är alltså oavgjort.

Den fullständiga bilden av forskningsläget är alltså 29 segrar för lågkolhydratkost, (samma) 29 förluster för fettsnålt och utöver det en stor mängd oavgjorda.

När media rapporterar om en ny studie är de inte speciellt intresserade av att ge oss hela bilden av forskningsläget. Det är beklagligt för läget förändras inte av en enda studie. Nej, media vill alltid lyfta något nytt och spännande som ger många klick. Tendensen är alltså att de struntar i den kunskap man redan har.

Det tillåter dem att rapportera någonting spännande och nytt precis varje gång. I fallet med lågkolhydrat kontra fettsnålt betyder det att hälften av rubrikerna säger ”LCHF är överlägset för viktnedgång” och hälften av rubrikerna menar att ”LCHF är INTE överlägset för viktnedgång” (det var alltså oavgjort).

Vad är det som saknas? Jo, ”fettsnålt är överlägset för viktnedgång”. Det har aldrig hänt och kommer sannolikt aldrig att hända. Fettsnål kost har alltid varit en förlorare.

Den aktuella Stanford-studien

Den nya studien från Stanford och professor Christopher Gardner, som presenterades igår, är riktigt intressant. Den hör till medias andra kategori (”LCHF är inte överlägset”) trots att den pekar på en icke-signifikant fördel för lågkolhydratkost (6 kilo jämfört med 5,3 kilo).

Studien pågick under ett års tid och jämför ”hälsosam” fettsnål kost med ”hälsosam” lågkolhydratkost. Vad är då ”hälsosam”? Det visar sig att båda grupperna får rådet att undvika socker och raffinerade kolhydrater! Vilket framsteg! Vi har nått långt.

Tyvärr gjorde dessa (hälsosamma) råd att skillnaden mellan de två grupperna blev liten. Faktum är att gruppen som åt fettsnålt även drog ner på kolhydraterna (jämfört med tidigare), konsumerade en signifikant mindre mängd socker och fick sänkt glykemisk belastning.

Gruppen som åt kolhydratsnålt siktade under de första 8 veckorna på att hålla sig under 20 gram kolhydrater per dag (vanligen mycket effektivt). Men, efter den första begränsade perioden blev deltagarna ombedda att hålla kolhydratintaget så lågt som var enkelt att genomföra. Det resulterade att gruppen rapporterade att de höll sig under 100 gram kolhydrater per dag i tre månader och i slutet av studien åt de i genomsnitt 130 gram kolhydrater per dag. Det är ganska långt ifrån ketogen kost och därmed säger resultatet inte mycket, om ens någonting, om de långsiktiga effekterna på vikten av strikt LCHF.

Båda grupperna fick en del goda råd: undvik socker, undvik raffinerade kolhydrater (som mjöl), undvik processad mat, ät mycket grönsaker och fokusera på riktiga råvaror. Det är dessutom anmärkningsvärt att det slutliga resultatet (minus 6 kilo för lågkolhydratkost och minus 5,3 för fettsnålt) är ett riktigt bra genomsnittligt värde efter 12 månader. Notera att genomsnittet inkluderar alla, vare sig deltagarna klarade av att följa råden eller inte, resultaten för de deltagare som lyckades följa råden enligt instruktion var sannolikt i genomsnitt mycket högre.

Om jag får spekulera är anledningen till att vi inte ser någon extra vinst av lågkolhydratkost i den här studien att grupperna hamnade väldigt lika när det handlar om dåliga kolhydrater. Den fettsnåla gruppen åt också en mindre mängd kolhydrater (!) och en signifikant mindre mängd socker, medan lågkolhydratgruppen åt en inte så effektiv kolhydratreducerad kost, med hela 130 gram kolhydrater per dag.

Insulinnivåer och gentest

Studien ville också visa om man kan förutsäga vem som lyckas bäst på lågkolhydratkost resp fettsnål kost genom att testa insulinnivåer och genetisk profil innan studien påbörjades.

Resultatet, som var något av en besvikelse, var nej. Det fanns ingen klar skillnad i resultat, baserat på denna måttstock. Det negativa resultatet kan ha påverkats av det faktum att det var små skillnader mellan de olika kosthållningarna. Men det innebär fortfarande ett slag mot idén att det är möjligt att förutspå vem som lyckas bäst på en specifik kost, grundat på blodprov och gener.

Vad hände efter tre och sex månader?

I andra studier som jämför lågkolhydratkost och fettsnålt kan de största skillnaderna (nästan alltid till fördel för lågkolhydrat) ses tidigt i studien, under det första halvåret, då deltagarna äter minst andel kolhydrater. Många återgår till sin ursprungliga kost med tiden (mycket mänskligt) och skillnaderna minskar för att ofta landa på ett icke-signifikant resultat.

Även i den här studien åt deltagarna i lågkolhydratgruppen något mindre kolhydrater i inledningen, vid tre och sex månader, och mer med tiden.

Enligt studien mätte de också alla faktorer (förmodligen även vikt) vid tre, sex och 12 månader. Men det var enbart vikten vid 12 månader som rapporterades.

Jag tycker att det är märkligt. Varför inte rapportera vikten vid tre och sex månader, om det har mätt den? Baserat på tidigare studier, skulle fördelen för lågkolhydrat sannolikt ha blivit mer märkbar vid de mättillfällena. Men vi vet inte, för studiens författare har tydligen bestämt sig för att exkludera dessa värden. Tyvärr, jag är nyfiken på vad de visade.

Sammanfattningsvis

Den här studien läggs till de 57 tidigare (RCT) som jämför lågkolhydratkost med fettsnålt när det gäller viktnedgång.

Från 29 vinster för lågkolhydratkost, noll för fettsnålt och 28 oavgjorda, har vi nu 29 vinster för lågkolhydratkost och 29 oavgjorda. Vinsterna för fettsnålt är fortfarande noll.

Den här studien pekar däremot på att fettsnål kost även den kan fungera ganska bra så länge du undviker socker, raffinerade kolhydrater och processad mat och istället fokuserar på grönsaker och råvaror.

Det är sannolikt goda råd, oavsett vilken kosthållning du än har.

Mer

JAMA: Effect of Low-fat vs low-carbohydrate diet on 12-month weight loss in overweight adults and the association with genotype pattern or insulin secretion

Public health collaboration: Randomised Controlled Trials Comparing Low-Carb Diets Of Less Than 130g Carbohydrate Per Day To Low-Fat Diets Of Less Than 35% Fat Of Total Calories

SVT: Lite kolhydrater eller fettsnålt? Spelar ingen roll menar ny forskning

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se.

Äpplen hit och päron dit. I skolans matteuppgifter kryllar det av frukter som olika barn sätter i sig. Jag tycker att det är roligare att räkna sockerbitar. Här kommer en uppgift för er läsare: hur många sockerbitar sätter Stina i sig under en regnig onsdag i oktober?

Men vem är då Stina kanske du tänker nu? Jomen, Stina bor i Norrköping och jobbar som konsult. Nått med ekonomi tror jag. Hon tänker på sin hälsa och tycker det känns fräschare att äta fil till frukost än en massa vitt bröd. För de goda bakteriernas skull brukar hon köpa Verums hälsokvarg (hon äter 2,5 dl) och på det har Paulúns osötade granola (30 gram). Sedan dricker hon 2 dl av Magens lille vän (som Proviva kallar sin dryck) eftersom hennes mage är lite körig ibland.

Vid 10.30, när frukosten sjunkit undan, tar Stina en kopp kaffe och en frukt ur korgen i fikarummet (den fylls på varje måndag och onsdag, men vi räknar inte frukten nu).

En timme senare knackar Staffan och Peter på dörren (efter påsk någon gång kommer ni bestämt att få en uppgift om Staffan också). De undrar om Stina ska med och käka lunch på kinakrogen runt hörnet. Stina tackar nej. Det är så mycket på jobbet just nu, säger hon. Hon hinner inte vara borta så länge och dessutom är kinamaten för osund (det senare tänker hon tyst för sig själv). Istället går hon till Pressbyrån och köper en pastasallad.

När hon kommer ut ur affären är hon nöjd. Hon lyckades precis dra till sig handen, innan den hann sno åt sig en Daim. Salladen äter hon framför datorn.

Redan vid tvåtiden börjar Stina känna sig hungrig igen. Hon tar en kopp kaffe, men vid tretiden är det i princip omöjligt att fokusera på jobbet. Hon skrattar för sig själv. När hon en gång bantade med Nutrilett läste hon på deras sajt att 15.00 var dygnets farligaste tidpunkt: ”Den saftiga bullen och den stora skålen med choklad på bordet i sammanträdesrummet stjäl din uppmärksamhet.” Så sant, så sant. Sedan dess har hon ett lager av deras SmartMeal i sin skrivbordslåda.

Hon äter den i små tuggor för den mättar bättre då.

Efter jobbet kör hon ett träningspass. Svetten rinner ner för ryggen och när hon handlar middag känner hon sig nästan svimfärdig. För att få upp blodsockret köper hon lite naturgodis, typ naturlakrits och jordgubbar i yoghurt.

Även om naturgodis är bättre än vanligt godis (på hyllan står ”A better choice”) har Stina en gräns för hur många bitar hon för köpa: max 10 stycken. Den håller hon stenhårt på. Hon tänker på Lina, som nästan varje kväll klämmer en hel påse Polly. Snacka om beroende.

Till middag lagar Stina lax med ris och teriyakisås. Hon råkar visst fota maten innan hon häller på själva teriyakisåsen:

Men hon äter i alla fall 0,5 dl av den här sorten:

Detta var Stinas dag. Hon gjorde en rad hälsomedvetna val: hälsokvarg, juice som är bra för magen, sallad, ett ”smart” mellanmål och naturgodis. Men hur mycket tillsatt socker fick hon i sig ? Uppfyllde hon Livsmedelsverkets gräns om max 10 procent av alla kalorier? Och hur står hon sig mot WHO:s hälsomål om max 5 procent fritt socker, där också socker från juice och juicekoncentrat inkluderas?

Räkna på nu! Eller bara gissa. I morgon kommer rätt svar.

—
Ann Fernholm

Ann Fernholm

Ann Fernholm är vetenskapsjournalist, författare och filosofie doktor i molekylär bioteknik. Hon är även grundare av Kostfonden och driver en egen blogg.

• Ann Fernholms blogg
• Kostfonden
• Här hittar du Anns böcker

Det finns inget slut i sikte när det gäller den växande fetmaepidemin, även bland barn, där man tidigare såg en avmattning. En ny nedslående tvärsnittsstudie visar att 39,6 procent av vuxna amerikaner nu hör till kategorin feta.

Det ökar risken på befolkningsnivå för olika typer av metabola sjukdomar, som högt blodtryck, stroke, hjärtsjukdom, typ 2-diabetes och cancer.

• JAMA Network: Trends in obesity and severe obesity prevalence in US youth and adults by sex and age, 2007-2008 to 2015-2016
• The New York Times: American adults just keep getting fatter

Boven? Framför allt dålig kost.

Medan senaste data inte förklarar varför amerikaner blir tyngre, talar nutritionister och andra experter om bakomliggande faktorer som livsstil, genetik och allra viktigast, dålig kost. Snabbmatsförsäljningen i USA steg med 22,7 procent från 2012 till 2017, enligt Euromonitor, medan förpackade livsmedel steg med 8,8 procent.

Medan snabbmat förtjänar att få en del av skulden, hjälper det inte att officiella kostråd inte har önskad effekt, eller gör saken ännu värre, när det handlar om att hålla vikten under kontroll. Att räkna kalorier och träna är mycket ineffektiva metoder, medan rädslan för det naturliga fett som finns i riktig mat är direkt skadlig.

Dåliga kostråd som gör folk hungriga och söt processad mat tillgänglig överallt. Det är en dålig kombination. Hur höga kommer fetmatalen att bli innan vi lyckas förändra det ena eller det andra?

Nu drar en ny säsong av av Biggest loser igång. Sedan tidigare vet vi att svältbantning och intensiv träning inte är någonting som håller i längden – varken för hälsa eller vikt. Tvärtom – deltagarna förstör sin ämnesomsättning för lång tid framöver och dras med skador från alltför tuff träning.

I årets program figurerar dessutom två återvändare som snabbt gick upp alla kilon igen. Nu ska de åter ge sig på svältbantning. Michael Sjögren, som 2012 slutade som tvåa i programmet, berättar:

Jag har diskuterat med mina barn vilken väg jag ska gå. Den ena vägen är att försöka klara sig själv, och de sa, det kommer du inte klara. De är 10 och 12 år. Operation är ett annat alternativ, men det vill de inte. De har researchat lite på nätet vad det innebär. Det tredje alternativet är att prova ”Biggest” igen. Jag vet vad som krävs för att gå igenom det en gång till.

Expressen: Gick till final i ”Biggest loser” – gick upp hela sin vikt igen

Att det finns andra alternativ, som LCHF/ketogen kost, där du bibehåller din ämnesomsättnig och går ner i vikt på ett skonsamt sätt, tycks inte vara ett alternativ. Men det kanske är vägen att gå för dig? Ta en titt på video och länkar nedan om du är intresserad av hållbar viktnedgång.

Mer

Guide: Hur man går ner i vikt

Guide: LCHF för nybörjare

Ett sevärt avsnitt i serien Svenska TV-historier, Träna med TV (som kan ses fram till 28 september) berör lite om kostens betydelse för att hålla vikten under kontroll. Bengt Bedrups kloka ord återfinns 3:50 in i programmet:

Undvik socker, bröd och mjölmat. Och ta det försiktigt med potatisen!

SVT Play: Svenska tv-historier: Träna med tv

En ny studie rapporterar att fyra av tio kvinnor i USA är feta. Vi måste inte vänta tills hälften är feta. Om vi verkligen önskar att reversera den här fetmaepidemin behöver agera nu. Problemet är våra omoderna fettskrämda och kolhydratstinna kostråd.

Ni som ofta besöker bloggen är vana vid att jag skriver om det här, men denna gång kommer budskapet från John Schoonbee, Chief Medical Officer på världens största återförsäkringsbolag, Swiss Re (världens näst största återförsäkrare med en årlig intäkt på 33 miljarder USD).

Fler och fler får upp ögonen för problemet:

Jag tror att våra omoderna kostråd driver den här epidemin. Nästan all viktökning har sin grund i ökade nivåer av insulin. Insulin talar om för kroppen att den ska lagra fett. Kroniskt förhöjda insulinnivåer är det som driver pre-diabetes och diabetes. De senaste fyra årtiondena av ökande fetma tror jag hänger samman med en kronisk ökning av insulinnivåer på populationsnivå, vilket har samband med vad vi äter och det vi äter hänger ihop med våra kostråd.

Tre saker gör det svårt att råda bot på problemet:

1) Rädslan för fett, 2) den traditionella matpyramiden med en tung bas av kokhydrater och 3) den fortsatta fixeringen vid kalorier.

Linkedin: Let’s not wait until HALF the adults are obese until we do something

Det började med en tweet och en dietist anmälde Tim Noakes för att ha delat ut farliga kostråd på Twitter. Var råden okonventionella? Fanns det en patient-läkar-relation? Förhören pågick i tre års tid.

Tim Noakes i förhör – Dr Zoë Harcombe

Bli medlem (gratis att testa en månad) och du får omedelbar tillgång till föreläsningar, intervjuer, videokurser, frågor och svar, filmer och mycket mera. Du får också tillgång till vårt populära verktyg veckomenyer.

En forskargrupp i Japan har studerat lågkolhydratkost. I en studie publicerad i januari 2014 fann de att måttlig lågkolhydratkost är mer effektiv än kaloribegränsning när det gäller att förbättra blodfettsprofil och blodsockerkontroll hos typ-2 diabetiker.

I en ny studie undersöker samma team om måttlig lågkolhydratkost är hållbar, effektiv och säkert i längden.

Forskarna följde 200 patienter med typ 2-diabetes under tre års tid. De fann att måttlig kolhydratrestriktion (70–130 gram per dag) var tillräckligt för att uppnå positiva effekter på patienternas hälsomarkörer och att kosten är ”mycket effektiv, säker och hållbar”. De menade också att:

Under 36 månader har [måttlig low carb] kostomläggingen visat hållbar effektivitet (utan säkerhetsrisker) när det gäller att förbättra HbA1c, blodfettsprofil och leverenzymer hos japanska patienter med typ 2-diabetes.

Nutrients: Efficacy of a Moderately Low Carbohydrate Diet in a 36-Month Observational Study of Japanese Patients with Type 2 Diabetes

Den vanliga kritiken av LCHF är påståendet att kosten inte är hållbar i längden, det är alltså mycket intressant med studier som undersöker effekterna av att följa LCHF eller kolhydratreducerad kost under en längre tid.

Ta en titt på den här guiden för att lära dig mer om olika nivåer av kolhydratrestriktion. Vi har också en rad fina videokurser, som den här, om du vill komma igång med LCHF.

Sam Feltham bestämde sig för att experimentera på sig själv. Han åt nästan 6000 kalorier om dagen på LCHF, vegankost och fettsnål skräpmat med mycket kolhydrater. Att resultaten varierade stort är ingen överdrift.

Vilka konsekvenser får det du väljer att äta? I den här intervjun svarar han på det.

Se ytterligare ett par minuter av intervjun ovan (transkription). Hela intervjun, med svensk text och transkription, ser du här med provmånad eller medlemskap:

Är alla kalorier likadana? – Sam Feltham

Bli medlem (gratis att testa en månad) och du får omedelbar tillgång till föreläsningar, intervjuer, videokurser, frågor och svar, filmer och mycket mera. Du får också tillgång till vårt populära verktyg veckomenyer.